KäRleK

Jag vill inte ha medlidande, sympati , förståelse. Detta är ingen emo blogg där jag beklagar mig över min vikt och suicidtankar. Förståelse är det värsta man kan försöka ge - jag vet hur du känner dig.

Nej -- Du vet inte hur jag känner mig. 

Du kan också ha förlorat en bror men du känner inte min sorg.

Du kan också lida av ångest/panikångest men du känner inte min rädsla. 

Du kan också vara deprimerad men du känner inte min sten i bröstet. 

Men snälla acceptera mig. Ta mig för den jag är. Jag lovar att jag gör detsamma för dig. 

Jag borde vara så arg så jÄvLa arg. Arg på samhället med dess regler och materialistiska bojor som tog min bror ifrån mig. Jag borde vara så arg på samhället som får mig att känna mig som ett freak och dömer mig som en människa med en problematik en problematik som inte fungerar i just detta samhälle i denna delen av världen. Jag borde vara arg att jag inte får ge efter till min impulsivitet att jag inte får klättra på väggarna när jag är glad att jag inte får lämna mitt eget barn på kindergarden när f.a.n jag vill att jag inte får prata snabbt och hur mycket jag vill.

Men jag är inte arg. 

Känner bara KäRleK. inte till livet per.se men till människor. Jag vill ge. Jag vill ditt bästa oavsett om dina problem är en kattskit i jämförelse med vad jag behöver gå igenom varje dag så lyssnar jag och behandlar ditt kattskitproblem med respekt.

Varför får jag då så mycket skit. Varför är jag Hatad. Ratad. 

Mina vänner & bekanta jag lägger nu ner, bollen ligger hos er. ta upp den kasta iväg den. spela med den. gör mål. sätt dig på bänken. 

I don´t give a FUCK.