söndag 14 november 2010

brev till ett as.

Är fortfarande tveksam om jag ens ska lägga energi på att besvara ditt beteende i lördags. du kan försöka att såra mig genom att trycka på att jag ligger med 18åringar ? kan bara minnas en 18åring. tror nog att du ligger på botten när det kommer till ligg i den åldern.
men när du drar in min son - thats fucked !
Du vet att jag gjorde mitt allt för att få det att funka med min sons pappa. Tror du inte att jag inte tänker på det livet vi skulle levt tillsammans med vår son, tror du inte det känns i mitt hjärta att jag aldrig kommer kunna ge det till honom, tror du inte jag känner mig sviken, min pojkvän lovade och lovade mig det livet jag trodde att vi skulle leva.
Han var min första kärlek. Jag var 18år min bror hade tagit sitt liv året innan. Jag var svag och visste inte vem jag var, han älskade inte mig han tryckte ner mig och ville bara äga och kontrollera mig.
Är detta en man du tycker jag ska ge mitt liv åt ? bara för att vår son ska kunna ha sin mamma&pappa i samma hem. Ska han behöva få höra våra skrik känna att något alltid är fel. Och sen få reda på att vi levde så för honom.
Min son är mitt allt, han har min villkorslösa kärlek. Jag träffar honom så mycket som vår delad vårdnad tillåter. Jag får höra hans röst säga till mig att han älskar mig att jag är hans bästa vän.
Du sårade mig in i min själ. Det kommer jag aldrig förlåta.

2 kommentarer:

  1. jag känner samma skuld till mina barn, mina skilsmässobarn, men aldrig aldrig aldrig att jag skulle stannat i det förhållandet, då hade min skuld till mina barn varit större. barn förlåter, barn förstår mycket mer än vi tror

    kram
    ab

    SvaraRadera
  2. anette: visst gör dom. man ska aldrig underskatta barn och dom kommer framförallt förstår när dom är äldre. min son kommer aldrig minnas när vi levde tillsammans alla 3 men klart att han kommer ha frågor. bara att vara ärliga.

    SvaraRadera